Magdalena Charlotta Rudenschöld

Is your surname Rudenschöld?

Research the Rudenschöld family

Magdalena Charlotta Rudenschöld's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Magdalena Charlotta Rudenschöld

Birthdate: (57)
Birthplace: Stockholm, Stockholm County, Sweden
Death: March 05, 1823 (57)
Stockholm, Stockholm County, Sweden
Place of Burial: Stockholm, Stockholm County, Sweden
Immediate Family:

Daughter of Greve Carl Rudén Rudenschöld and Grevinna Christina Sofia Bielke
Partner of Count Gustaf Mauritz Armfelt
Mother of Kärleksbarn (dog späd); Kärleksbarn (dog späd) and Eric Carlson Ekmansdorff
Sister of Greve Ture Gabriel Rudenschöld; Carolina Rudenschöld and Bengt Rudenschöld

Occupation: Grevinna och skönhet, hovdam, mätress och konspiratör - Var med i intrigerna mot Gustav III
Managed by: Christer Lyrholm
Last Updated:

About Magdalena Charlotta Rudenschöld

Magdalena "Malla" or "Malin" Charlotta Rudenschöld (1 January 1766 – 5 March 1823 in Stockholm, Sweden), was a Swedish countess, lady-in-waiting and conspirator. She was a key member of the Gustavian Armfelt Conspiracy who conspired to depose the regency government of Duke Charles. She was convicted of treason, pilloried, and sentenced to life in prison.

One of the others accused in the conspiracy said of her that her mistake was, "love, this violent passion, which among so many people of all ages overwhelms reason."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Magdalena_Rudensch%C3%B6ld

http://www.slottsfrun.se/MagdalenaRudenschold.htm

http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=129

Magdalena C Rudenschöld, http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7015, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunilla Karlsson), hämtad 2012-11-20.

David Hallgren: Hon kallades Malla. Min farfar Anders beskrev henne som en "berömd hovfröken" och berättade att hon råkade mycket illa ut men hade omvärldens sympati och familjens kärlek. Hon var släktkär och skrev många brev. (Jag tror farfar visade något som sparats, men är osäker. Var finns de breven nu?)

Ur Wikipedia: Magdalena Rudenschöld, född 1 januari 1766, död 5 mars 1823, var en svensk grevinna av ätten Rudenschöld, och hovdam. Hon var en av aktörerna i Armfelt-konspirationen mot förmyndarregeringen och dömdes för landsförräderi. Hon var 1785-1793 älskarinna till Gustaf Mauritz Armfelt och deltog i hans konspiration mot förmyndarregeringen, något som höll på att kosta henne livet när Armfelt i sin frånvaro dömdes till döden för konspiration mot kungen.

Magdalena Rudenschöld betraktas som den första politiska fånge som satt på Långholmens spinnhus.

Bakgrund

Dotter till det svenska riksrådet och friherren (sedermera ointroducerade greven) Carl Rudenschöld och grevinnan Kristina Sofia Bielke; modern mottog efter makens avskedande 1766, då familjen fick ekonomiska svårigheter, en hemlig pension från franska staten för att främja franska intressen i Sverige. Magdalena Charlotta Rudenschöld blev år 1784 hovdam hos Gustav III:s syster, prinsessan Sofia Albertina. Hon beskrivs som vacker, intelligent och passionerad och kallades allmänt för Malla. Vid hovet blev hon uppvaktad av både kungens bror, hertig Karl, och av Armfelt. Armfelt gifte sig med Hedvig Ulrika De la Gardie 1785, men fortsatte att uppvakta Magdalena, som samma år inledde ett förhållande med honom. I sitt förhållande till Magdalena beskrivs Armfelt som en egocentriker; han bedrog både henne och sin fru, och Magdalena födde honom i hemlighet två barn, som troligen dog snart efter födseln.

Konspirationen

År 1793 smidde Armfelt, som då vistades utomlands, planer på att störta Reuterholm med ryska flottans hjälp och ta plats i förmyndarstyrelsen. Han fick Magdalena att fungera som sin agent och budbärare till hans anhängare, den unge kungen och den ryska ambassaden. Hon utförde åtminstone ett av dessa uppdrag; skälet ska ha varit personligt snarare än politiskt; hon ville ha honom tillbaka som älskare. Armfelts brevväxling kom i händerna på Reuterholm genom postmästaren i Hamburg, där all post till Norden passerade, som tog emot mutor för att göra kopior på brev. Då Reuterholm i december inledde sin aktion mot konspirationen arresterades Magdalena som en av de första inblandade natten 18 december 1793. Hon hade bränt flera papper men bland hennes brev fann man en del kärleksbrev från hertig Karl.

Rättegång

Bevismaterialet mot henne var klent, och hon försvarade sig klokt och kraftfullt. Men hon utsattes för hård press och hölls "uti ett ohyggligt fängelse, där jag icke sett varken sol eller måne". Vad som anses ha inverkat mest negativt på hennes ställning var emellertid, att hon i sina brev hade uttryckt sig ringaktande om hertig Karl och Reuterholm, som båda tog illa vid sig av hennes åsikter om dem; hertig Karl var dessutom sedan förut illa inställd till henne på grund av att hon avvisat hans närmanden.

Vid en husundersökning av Armfelts egendom Lindnäs i Östergötland påträffades elvahundra av hennes kärleksbrev till honom. Åtta av dem trycktes i Svea Hovrätts protokoll och utgavs som skillingtryck av hertig Karl och Reuterholm med titeln: "Den på Gamla Kungshuset fängslade frökens nu Magdalena Charlotta Carlsdotters brev till riksförrädaren som forfom kallades baron Armfelts, nu fågelfri under namn av Gustaf Mauritz Magnusson, angående deras kärleksäventyr." I breven skriver Magdalena bland annat om hur hon med hans stöd försökt avbryta en graviditet. Hon förnekade inte att hon skrivit dem, men Armfelt förnekade att han läst dem. Dessa brev brändes till stor del med stöd av Oscar II år 1888 eftersom de stötte den viktorianska sexualmoralen.

I april 1794 lyckades man få tag på bättre bevismaterial, som hon konfronterades med. Hon erkände då och betonade att hon hade utfört sitt brott endast på grund av sitt obegränsade förtroende för Armfelt. Svea Hovrätt och Högsta domstolen dömde 22 september 1794 Magdalena Rudenschöld till döden för medhjälp till landsförräderi tillsammans med Armfelt, Ehrenström, Aminoff. Straffet ändrades till schavottering och spinnhus på Långholmen. Rikskansler Fredrik Sparre föreslog att Magdalena skulle piskas, vilket Reuterholm godkände, men detta mötte opposition, Sparre kallades "riskanslern" och det blev inte genomfört.

Bestraffning

Schavotteringen på Riddarholmstorget 23 september 1794 beskrivs som "ett hjärtslitande skådespel". Åskådarna sägs ha tyckt synd om henne och visat medlidande, på grund av hennes "ungdom, hennes hårda öde och kanske även av återstoden av hennes forna skönhet", som Hedvig Elisabet Charlotta av Oldenburg skrev i sin dagbok. Hon stod på schavotten tillsammans med bödeln, bödelsdrängen, underståthållaren, doktorn och en fältskär. Vaktchefen Silfverhielm var också närvarande. Hon var klädd i grå kattunskjol och svart kappa och hade utsläppt hår. Hon drack vatten två gånger. Då vagnen kom för att ta henne till spinnhuset svimmade hon, enligt Märta Helena Reenstierna: "med samma smak och adresse som en gång assesorskan Olin i Acis och Galathea" på Operan. Hennes vän greve A.F. Skjöldenbrand skrev : "Blott några av pöbelns avskum började att smäda men Silfverhielm lät vakten tysta dem". Det var meningen att hon skulle bära halsjärn, men då bödeln lyfte det för att sätta på det ryggade hon rysande tillbaka, varpå "bödeln fällde händerna, varpå hon fick ställa sig blek utan halsjärn framför pålen, där hon stod blek som en nyss avliden i tjugo minuter, varpå hon dånade och bars bort som död."

Hon fråntogs sitt adelsnamn och sin frökentitel- motsvarande hände också de övriga adliga bland hennes medbrottslingar- och omnämns i äldre Långholmshandlingar som »Magdalena Carlsdotter, f. d. fröken»:

Man satte mig i en hyrvagn, omgifven af stadsvakter. jag förblev sanslös hela vägen till spinnhuset, ett stycke utom Hornstull, och öppnade ej mina ögon förrän på eftermiddagen, då jag fann mig helt allena, liggande på golfvet i en mörk arrest med en vattenskål och ett glas vin bredvid mig. Ännu hade jag ingenting smakat på hela dygnet. Då jag tog i vinglaset hörde jag skrik: 'hon lefver ännu'. Jag såg upp till fönstret och fann där utanför uppstaplade alla spinnhushjonen, som betraktade mig. Jag ville då stiga upp och flytta mig i en vrå undan deras åsyn, men fann mig oförmögen att stå på mina fötter, och återföll tillbaka på golfvet.

Senare liv

Reuterholm ordnade så att hon släpptes fri innan kungen myndigförklarades, för att han ville undvika att kungen benådade henne. Magdalena frisattes i november 1796, med den första statshandling som Gustav IV Adolf undertecknade, och förvisades till Gotland, där hon fick Stenstugu gård som ersättning för förlorad lön och pension. Hon återfick då sitt namn.

Första åren fick hon ej lämna ön, men sedan blev hon fullständigt fri. År 1798 fick hon en son; sonen Eric Ekmansdorff Karlsson föddes 5 juni 1798 i Finntorp i Tryserums socken i Kalmar län. Han blev sedan officer i Willmanstrand i Finland. Fadern var hennes betjänt, "en ung, rask och vacker gosse", som hon sedan levde ihop med- en del källor sade dock att deras förhållande blev olyckligt och att han behandlade henne illa.

Magdalena Rudenschöld flyttade 1801 till Schweiz på förslag och bekostnad av Armfelt, där hon beskyddades av Germaine de Staël och ofta besökte Coppet. Det var också på hans rekommendation som hennes son sändes för att uppfostras i Sankt Petersburg. Hon beskrevs nu som älskvärd men allvarlig.

Hon återkom till Sverige 1813 för att hjälpa till att ta hand om sin bror Thure Gabriels barn. Hon beskrevs nu som glättig och fängslade med roliga historier, men misstänksam och talade aldrig om sin ungdom. Så småningom flyttade hon ifrån sin bror till Stockholm. Hon dog i Stockholm den 5 mars 1823, femtiosju år gammal. Magdalena Rudenschiöld sägs ha begravts på Klara kyrkogård, "utanför kyrkväggen".

Hennes meddömde, J. A. Ehrenström, sade att hennes misstag var "kärlek, denna våldsamma passion, som hos så många människor av alla åldrar överväldigar förnuftet".

Kvar på fängelseväggen lämnades ett poem på franska:

Que le bonheur arrive lentement!

Que le bonheur s'éloigne avec vitesse!

Dans le cours de ma triste jeunesse

Si j'ai joui ce ne fut qu'un moment;

Je suis punie de ce moment d'ivresse...

L'espoir qui trompe a toujours sa douceur

Et dans nos maux souvent il nous console;

Mais loin de moi l'illusion s'envolé;

Et l'espérance est morte dans mon coeur,

Ce coeur hélas! que le chagrin dévore,

Dans le passé veut resair encore

De son bonheur la fugitive aurore

Et tous les bien qu'il n'a plus anjourd' hui.

Mais du présent, l'image trop fidèle

Sans cesse s'attache à mes rêves trompeurs

Et hélas! sans pitié la verité cruelle

Viens m'avertir de répendre des pleurs.

Översättning till engelska:

How happiness arrives slowly!

How happiness moves away with speed!

In the course of my sad youth

If I enjoyed it was only one moment;

I am punished of this moment of intoxication...

The hope which misleads always has its softness

And in our evils often it comforts us;

But far from me the illusion flown away;

And the hope died in my heart,

This heart alas! that sorrow devours,

In the past wants to still resair

its happiness fugitive the dawn

And all them although it today does not have any more anjourd'.

But of the present, the too faithful image

Unceasingly sticks to my misleading dreams

And alas! without pity the cruel verity

Come to inform me répendre tears.


SLU äger Stenstugo på Gotland och skriver på hemsidan följande om Stenstugus historia långt tillbaks i tiden:

Magdalena Rudenschöld tillhörde den högsta aristokratin i det gustavianska Sverige. Hon föddes 1766 och var dotter till riksrådet Carl Rudenschöld och hans maka grevinnan Bielke. Magdalena var 17 år då hon blev hovdam hos Gustav III:s syster, prinsessan Sofia Albertina.

Vid hovet mötte den unga Magdalena Rudenschöld den man som skulle komma att forma hela hennes fortsatta öden - Gustaf Mauritz Armfeldt, den firade kungagunstligen, född i Finland 1757.

Av Armfeldts biografi framgår att han umgicks mycket med den ryske kejsaren. Trots att Armfeldt ingått äktenskap med grevinnan Hedvig de la Gardie uppehöll han förbindelsen med Magdalena vid sidan av sitt äktenskap. De fick två barn, vilka båda avled vid späda år. Man vet att det finns över 1100 kärleksbrev från Magdalena till Gustaf Armfeldt. Efter det skott som ändade Gustav III:s liv på operamaskeraden 16 mars 1792 ärvdes tronen av den blott 13-årige Gustav IV Adolf. Sverige skulle nu återfå en förmyndarregering. Redan samma år utnämndes Armfeldt till minister i Wien och lämnade landet. Han skulle aldrig mer träffa Magdalena, men däremot utnyttja henne för sina syften. Under sin tid som minister i Wien inledde han underhandlingar med sin ryska kollega för att med rysk hjälp störta den svenska förmyndarregeringen. Han invigde bland andra Magdalena i sina planer och inspirerade henne att hos den ryske ministern i Sverige begära pengar för att muta hertig Carl som stod i spetsen för förmyndarregeringen. Efter hand började regeringen misstänka en större sammansvärjning med Armfeldt.

Efter en kort tid i Wien utnämndes Armfeldt till svensk minister i Neapel. Det var där som regeringens spioner kom i besittning av Armfeldts korrenspondens och det var också nu man häktade Magdalena Rudenschöld.

Den 18 december 1793 häktades Magdalena efter en husrannsakan klockan tolv på natten. Nu hade regeringen alla bevis för att inleda en process mot dem. 1794 föll domarna. De dömdes att mista sin liv, ära och gods.

Dödsdomarna gick dock inte i verkställighet. Armfeldt hade flytt till Ryssland och var oåtkomlig. Magdalena benådades till livet, vilket innebar livstids insättning på spinnhus och en timmes schavottering. Den ägde rum på Riddarhustorget i Stockholm den 24 september 1794.

Handlandet emot Magdalena Rudenschöld väckte djup avsky hos allmänheten. Efter två år släpptes hon från spinnhuset som hjonet Magdalena Karlsdotter. Benådningen innebar att hon återfick namnet Rudenschöld, men att hon skulle förvisas till Gotland. Hon fick avge ett skriftligt löfte att inte lämna ön.

Landshövdingen på Gotland hade på hertig Carls uppdrag inköpt Stenstugu på Gotland åt Magdalena. Här skulle hon tillbringa återstoden av sitt olyckliga liv. Vid ankomst 1796 kunde hon dock inte ta egendomen i besittning eftersom den var starkt förfallen och måste repareras. Hon tycks ha vistats i Visby under tiden. Samma år blev Gustav IV Adolf myndig och Magdalena fick tillstånd att lämna Gotland.

På sommaren 1797 var hon tillbaks på Gotland och hon tog nu Stenstugu i besittning.

1798 upprättade häradshövdingen C.G. Silversparrec en beskrivning över gården. Bostadshuset utgjordes då av en 15 alnar lång och 10 alnar bred byggnad i en våning. Huset inrymde förstuga, förmak,sal och sängkammare. Dörrarna var nya och fönstren hade stora rutor. Uppvärmningen skedde genom spisar huggna av Burgsvikssandsten. Vidare finns ett tiotal ekonomibyggnader på gården. Här fanns också en trädgård på ungefär 2 tunnland, samt en humlegård med trehundra stänger. Magdalena erhöll även tillstånd att bygga en kalkugn på gårdens ägor.

Men livet i Endre tilltalade henne ej. Hon fick ej någon ro för nyfikna blickar och elakt förtal. Hennes bänk i Endre kyrka fick förses med galler för att freda henne folks nyfikna blickar.

I oktober 1800 sålde hon Stenstugu till capiteinen Nils Fåhreaus för femtusen riksdaler. En tid ägdes även gården av kyrkoherden Gustaf Kolmodin i Eksta och kom för cirka 125 år sen i släkten Gardells ägo.

Föremålen som tillhört Magdalena Rudenschöld finns ännu bevarade. En rokokosoffa en fotpall och Magdalenas sigillstamp med inskriptionen - Ma esperence est importelle - Mitt hopp är odödligt, finns på biskopsgården i Visby.

1798 födde Magdalena en son. Faderns namn var okänt enligt kyrkboken (se text ovan om vem fadern var). Sin ungdoms, älskade Gustaf Mauritz Armfeldt återsåg hon aldrig. Men han följde Magdalenas fortsatta öden. Han rekommenderade att Magdalenas son skulle sändas till S:t Petersburg för att uppfostras där. Magdalena Rudenschöld avled i Stockholm 1823 i en ålder av 57 år.

Externa länkar

Magdalena Rudenschöld i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)

http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/langholmen/sallsamheter.html

Källor

Ingvar Andersson: Gustavianskt (1979)

Sten Carlsson: Den svenska historien. Gustav III, en upplyst envåldshärskare. Band 10

Herman Lindquist: Historien om Sverige

Noter  [redigera]

1.^ Carl-Johan Kleberg: Långholmen - den gröna ön, Monografier utgivna av Stockholms stad, 1990. ISBN 91 7031 0 19 X. , sida 44

2.^ Norrhem, Svante : Kvinnor vid maktens sida : 1632-1772 (2007) Lund (Nordic Academic Press)

view all

Magdalena Charlotta Rudenschöld's Timeline

1766
January 1, 1766
Stockholm, Stockholm County, Sweden
1798
June 5, 1798
Age 32
Kalmar, Tryserum, Sweden
1823
March 5, 1823
Age 57
Stockholm, Stockholm County, Sweden
????
????
????
Stockholm, Stockholm County, Sweden