Petrus Dahlborg

Kyrkoherde I Stora Tuna, nr 26: Petrus Dahlborg. Född 20 Febr. 1673 i Fahlun. Fadr. Eric Dahlborg war Rådman och Inspektor i Bergslagets Kopparafsändnings-contoir. Modr. Anna Elfvius, Kyrkoherde-dotter i Elfdalen. Sändes wid 12 års ålder med egen informator till Upsala acad. och är för öfrigt till ungdomsstudier alldeles okänd, emedan han icke aflade något specimen. Att han likwäl förwärfwat sig betydliga kunskaper och stor skicklighet, kan med säkerhet slutas af följande. Med skrifwelse af ÖfwerHofpredikanten Molin ankom han 1704 till Biskop Carlsson med begäran ifrån Enkedrottningen att han, såsom redan kallad till Hennes Majestäts E. O. Hofpredikant, straxt måtte prestwigas. Efter hållen examen skedde det ock 5 Oct. s. å. Biskopen och samtlige i capitlet tyckas ha blifwit alldeles förwånade öfwer hans aflagda prof. Ett widlöftigt och grannt betyg tilldelades honom om "hans stora och alldeles ogemena gåfwor, äfwen som hans höga och Guds församling beforderliga lärdom." Wid slutet af s. år kallad till Pastor wid Öfwerste Hamiltons Garnizons-regimente i Stockholm, hwilken tjenst han bestridde tillika med den förra. Ordin. Kongl. Hof-predikant 1705, och för att dertill göra sig wärdig utgaf och förswarade han en theologisk disputation i Upsala, som så aflopp till hans heder, att han derföre förklarades jemngod med en Philos. Magister. Snart kom en befordran, som wäckte ännu större uppseende. Consistorium hade till det här lediga pastoratet 4 Sept. 1707 hos Konungen föreslagit Biskop Carlssons måg Mag. N. Sternell, en utstiftes man, och Prosten Mag. Croning i Kohlbeck, men troligen war brefwet icke ännu framkommit, då Dahlborg genom Enkedrottningens recommendation war utnämd med fullmagt dat. Stupsa 2 Oct. s. å. tillträdde såsom Pastor och ContractsProst 1709. Mången Biskop har icke haft det namn, anseende och inflytande, den både kärlek och fruktan, som denne Prost wann inom och utom församlingen. Hans wältalighet ansågs oförliknelig. I ordning och kyrkotukt ganska sträng. Noga om sin inspektionsrätt, så att de subordinerande lätt råkade att stöta honom. Stundom synes han ock öfwat en öfwerdrifwen myndighet, särdeles emot de lägre i sitt stånd. Då han någon gång wid visitationer anställde disputations-acter på latin med sina contractister, brukade han, efter slutadt tal till Pastores, tilltala Capellaner och Adjuncter: Sic me ad vos converto, o Creidiani. Man bör weta, att Credius war en gammal postill-författare. Att han i församlingen war älskad, wisade sig då han 1719 fick Drottning Ulrica Eleonoras fullmagt på Domprost-embetet i Westerås, men lät öfwertala sig att blifwa qwar, och återsände collationsbrefwet. Äfwenså försakade han kallelsen till Storkyrkan i Stockholm. Lefde wäl och war tillika stor älskare af snygghet, som gränsade till prakt. I prestmötet 1713 war han Concionator, 1716 v. Præses och 1717 ord. Præses. Riksdagsfullmägtig 1710, 1713, 1719 och 1720. Dessa twå sista riksdagar hade kostat honom 5000 daler, hwaremot 850 som han mottagit med något återstående föga swarade. Död af wattusot 14 Juli 1723.

Gift 1. 29 Aug. 1707 med Sara Meijer ifrån Stockholm, enka efter en mycket ansedd HofChirurg hos Konung Stanislaus i Pohlen, wid namn Emmerick, med hwilken han fick styfbarn, dem han ömt wårdade. Hon dog 20 Nov. 1710. Gift 2. 10 Aug. 1712 med Anna Kock, Borgmästaredotter i Fahlun och enka efter LandsKamereraren J. Schütte. Rask och oförtruten behagade hon honom icke för sin osnygghet, och fick ej hwila i samma graf med honom och förra hustrun. Efterlefde på Forsbacka gård till 1743.

Skrift: Disp. Conanima Theologica. Præs. L. Molin. Ups. 1705.