
FÖR ATT BEGRÄNSA PROJEKTETS OMFATTNING AVGRÄNSAS DET TILL GAMLA WASA FÖRE 1808! SPECIELL TONVIKT LÄGGS PÅ ATT SPÅRA INFLYTTARE FRÅN VÄSTRA RIKSHALVAN (NUVARANDE SVERIGE)
Vasa grundlades 1606 av Karl IX invid foten av Korsholms vallar, och erhöll sina första privilegier 1611, varvid staden, som dessförinnan kallats Mustasaari, Mussor, tilldelades namnet Vasa till åminnelse av Sveriges då regerande konungaätt, Vasaätten. Karl IX var den yngste sonen till Gustav Vasa.
Efter att ha förstörts vid en brand den 3 augusti 1852 flyttades staden 7 km närmare havet. Kyrkoruinen och det fåtal stenbyggnader som kvarstod efter branden kan beses i Gamla Vasa.
Under de 250 år staden fanns på sin gamla plats under namnet Mussor och Vasa kom många betydande ätter att bebo staden. Liksom andra städer på den österbottniska kusten kom Vasa att stå som inkörsport för många hantverkare som flyttade in från den västra rikshalvan under 1700-talet. Det har visat sig svårt att spåra härkomsten för många av dessa. Vasa kyrkböcker finns inte heller fullständigt bevarade och digitaliserade.
Genom kejserligt manifest 1855, med anledning av några enskilda stadsbors anhållan, förändrades den nya stadens namn till Nikolaistad, finska Nikolainkaupunki. Alla försök att få ändringen att återgå var förgäves, intill dess efter ryska revolutionen 1917 staden återfick sitt gamla namn, som hela tiden fortlevat i dagligt tal.