Follow
Enligt stadslagen skulle utöver rådstuvurätten finnas även en lägre domstol ute på torget, torgrätten. Denna domstols plats blev sedermera intagen av kämnärerna, vilkas ämbete från början var att övervaka, uppbära och redovisa stadens inkomster.
Kämnärsrätt (i äldre svenska kæmenær, tyska Kämmerer, av medeltidslatin camerarius, av camera, skattkammare, kassa; således ursprungligen detsamma som kamrerare) är en numera upphävd underdomstol i Sveriges städer.
Stadslagen föreskrift om en domstol ute på torget (å torgheno ute), från vilken kunde vädjas till rådet, har under medeltiden varit förverkligad endast i Stockholm. Domare var två rådmän, de s. k. rättsfogdarna (prefecti judicii minoris). Domstolens verksamhet är höljd i dunkel, men forskningen har visat, att det går en rak linje från denna medeltida torgrätt till de senare kämnärsrätterna. .....
En underrätt med kämnärerna som domare har funnits i Stockholm sedan mitten av 1570-talet. Sannolikt har denna kämnärsrättsorganisation varit förebild för Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna, då de hösten 1619 gick att reformera och uniformera städernas förvaltning. I den s. k. stadgan om städernas administration ingår bl. a. bestämmelsen, att kämnärerna i kämnärsstugan skall uppta ”alle ringa och små saker” till rannsakning och dom. .......
Genom Kungl. Maj:ts förordning 18/4 1849 upphörde samtliga kämnärsrätter med utgången av december samma år, och deras uppgifter överfördes på rådhusrätterna.
År 1619 bestämdes att det skulle finnas två kämnärsrätter i varje stad. Detta resulterade i att år 1624 fick Norrmalm en egen kämnärsrätt och år 1654 fick Södermalm sin.
Ordet "Kämnär" kommer från det latinska "camerarius". Kämnärernas arbetsuppgifter var från början att övervaka och redovisa stadens inkomster. Dessa tar dock över de s.k. Torgrätterna som beskrevs i kung Magnus Erikssons stadslag som då får namnet Kämnärsrätt efter Kämnärerna. Kämnärsrätterna behåller, förutom den dömande funktionen, sitt ansvar för att medborgarna betalade sina skatter och andra avgifter i tid.
Kämnärsrätten fanns i Kämnärsstugan som låg i Rådhuset vid Stortorget. Från början bestod Kämnärsrätten av 2 st Kämnärer men fr.o.m år 1720 skulle även en rådsman ingå som ordförande.
Rättsfogdar hade varit Per Eriksson och Olof Hansson, vilka avrättades, samt Magnus Persson och Per Magnusson, som av någon anledning kommit undan. Kämnärer hade varit Olof Hansson, Mattis Krona och Erik Helsing, som avrättades, samt den nyss omtalade Per Magnusson. Dessutom avrättades fyra förutvarande kämnärer och rådmän. Den grupp av borgare, som dittills tillhört rådet, hade således så gott som försvunnit, och tänkeboken ger oss en föreställning om den nu uppkomna situationen. För 1521 uppföras där den nyss omtalade Per Magnusson, som sluppit undan blodbadet, och Klaus Boye som borgmästare
1400 tal
- Lambert Westfal 1438 är kämnär och 1439 rättefogde
- Peder Jönsson Borgmästare Rådman 1439, Kämnär 1459 och 1481 Rättefogde 1460.
1500 tal
- Hans Bökman rådman och kämnär 1531, rättafogde [32], skottherre 33
- Erik Hellsing
- Petrus Magni (Peder Monson)
- Jacob Larsson Skinnare Borgare, kämnär, rådman, härbärgerare i Stockholm
1600 tal
- Olof Nilsson kyrkovärd i Storkyrkan 1605 27/5 – 07 8/7, hvilken dag han blef vald till kämnär och utan att hafva suttit såsom rådman blef han 1608 30/5 borgmästare.
- Hans Olofsson Törne Kämnär i sistnämnda stad ännu 1653-05-18, då han av k. m:t rekommenderades att bliva rådman.
- Olof Andersson flyttade till Stockholm, hvarest han blef kämnär s.å. 5/5, rättafogde och borgmästare 1617 21/5,
- Anders Westeman Han blev - Cemmenär - den 2 juni 1665 i kämnärsrätten eller detsamma som kamrerare i dåvarande skattkammaren
- Hans Ehrenpreus Kämnär i Stockholm 1672-05-26 och extra ordinarie rådman därst. 1677-02-06
- Erik Andersson Skragge Kämnär i Stockholm.
- Carl Carlsson Ekenbom
- Gabriel Pontin Kämnär i Stockholm
1700 tal
- Erik Bozaeus Kämnär, Stockholms norra kämnärsrätt
- Gabriel Pontin Kämnär i Stockholm