Bohuslän Regiment

"The Green Dragoons"

The Bohuslän Regiment (Swedish: Bohusläns regemente), designation I 17, was a Swedish Army infantry regiment that traces its origins back 1661. It was disbanded in 1992. The regiment's soldiers were originally recruited from the Province of Bohuslän, and it was later garrisoned there in the town Uddevalla.

While the history of the regiment, according to Wikipedia, can be traced back to 1661, the same source also states the regiment was active only during the years 1720-1992. The list of commanding officers (below) follows the latter timeline. In connection with the decommissioning of Bohuslän Regiment, as of 1 July 1992 onwards the reputation of the outfit has kept the Bohus Group (Bohusgruppen).

The unit has been nicknamed as the Green Dragoons (for wearing green, and often being in the saddle). The unit has / had had two mottos, ""Deeds - Not words"" and "Courage, bravery and perseverance - the greatest virtues of a warrior". While the Royal Bohuslän Regiment basically is an infantry regiment, during the years it also has included or operated under he names of (Royal) Bohuslän Cavalry and Dragoon Regiment, Bohuslän Dragoon Regiment, and Bohuslän Light Dragoon Regiment.

Most significant battles of honor include Lund (1676), Landskrona (1677), Hälsingborg (1710), Gadebusch (1712) and Svensksund (1790). These battles have been attached to the regiment colors, standards and guidons.

In 1901, the regiment raised a memorial stone of the Battle of Svensksund at its former military camp, Backamo, in connection with a visit by the German regiment Graf Roon. This German regiment is derives from the former Psilanderhielmska Regiment based in Pomerania, which in 1796 became named after the newly arrived commander von Engelbrechten. When the regiment moved in to Uddevalla, the monument was moved to the adjacent regiment park at the present Bohuslän Defense Museum.

Commanding officers

1. 1720-1728: Thure Gabriel Bielke
2. 1720-1721: Jean Louis Bousquet (acting)
3. 1722-1724: Johan Fredrik Didron (acting)
4. 1728-1740: Axel Erik Roos | Wiki
5. 1740-1746: Anders Tungelfeldt
6. 1746-1758: Georg Reinhold von Köhler
7. 1759-1763: Lars Åkerhielm
8. 1763-1769: Georg Gustaf Wrangel
9. 1769-1775: Mauritz Casimir Lewenhaupt
10. 1775-1781: Axel Didrik Meijendorff von Yxkull
11. 1781-1790: Jan Verner Tranefelt
12. 1789-1792: Hans Henric von Essen (acting)
13. 1790-1792: Gustav Wachtmeister
14. 1792-1793: Fredrik Adolf von Numers
15. 1793-1796: Adolf Fredrik Påhlman
16. 1796-1810: Johan Leonard Belfrage
17. 1810-1821: Erik Wilhelm Haij
18. 1818-1821: Philip von Mecklenburg (acting)
19. 1821-1838: Philip von Mecklenburg
20. 1838-1856: Georg Gillis von Heideman
21. 1856-1868: Henrik Nauckhoff
22. 1868-1881: Georg Fleetwood
23. 1881-1882: Otto Taube
24. 1881-1882: Axel Rappe (acting)
25. 1882-1885: Axel Rappe
26. 1885-1890: Axel Rudenschöld
27. 1890-1892: Christer Oxehufvud
28. 1890-1892: Mathias Fjellman (acting)
29. 1892-1898: Mathias Fjellman
30. 1898-1907: Olof Malm
31. 1907-1915: Charles Tottie
32. 1914-1915: Olof Werling Melin (acting)
33. 1915-1921: Olof Werling Melin
34. 1921-1923: Bengt Ribbing
35. 1923-1930: Victor Landegren
36. 1930-1936: Harald Malmberg
37. 1936-1937: Thorsten Rudenschiöld (acting)
38. 1937-1942: Thorsten Rudenschiöld
39. 1942-1948: Sven Öberg
40. 1948-1957: Erik Sellin
41. 1957-1963: Gunnar Smedmark
42. 1963-1966: Claës Skoglund
43. 1966-1971: Bertil Kamph
44. 1971-1977: Gunnar Åberg
45. 1977-1980: Åke von Schéele
46. 1980-1982: Lars Löfberg
47. 1982-1983: Arne Rolff (acting)
48. 1983-1985: Arne Rolff
49. 1985-1987: Jan-Olof Borgén
50. 1987-1990: Kaj Sjösten
51. 1990-1990: Lennart Bergqvist
52. 1991-1992: Lars Andréasson
    

Bohusläns regemente

Bohusläns regemente (I 17) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1720-1992. Förbandsledningen var från 1913 förlagd i Uddevalla garnison i Uddevalla.

Historia

Den 21 december 1720 delades Riksänkedrottningens livregemente till häst i två delar, där regementets "bohuslänska" skvadron tillsammans med Bohusläns dragonbataljon sammanslogs till ett regemente, vilket antog namnet Bohusläns kavalleri- och dragonregemente. Den södra bataljonen i det nya regementet förblev kavalleri, och den norra bataljonen (Bohusläns dragonbataljon) förblev dragoner, därav namnet.

År 1727 omorganiserades regementet och antog namnet Bohusläns dragonregemente (även Bohusläns gröna dragoner). Från 1776 antogs namnet Bohusläns lätta dragonregemente (även Bohusläns regemente till häst och fot), samtidigt som den norra bataljonen omorganiserades till infanteri. År 1791 omorganiserades även den södra bataljonen till infanteri och regementet antog namnet Bohusläns regemente. Vid den tidpunkten bestod regementet av 904 man fördelade på åtta kompanier. Under Gustav III:s ryska krig åren 1788-1790 försvarade större delar av regementet befästningarna efter västkusten, bland annat Karlstens och Varbergs fästning, samt den då befästa staden Göteborg.

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementena i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov av att skapa ett nytt system. Inför 1901 års försvarsbeslut föreslog chefen för generalstaben, generalmajor Axel Rappe, att ett nytt infanteriregemente skulle bildas inom I. arméfördelningen. Stommen till det nya regementet föreslogs hämtas från Västgöta-Dals regemente och Bohusläns regemente.

Genom försvarsbeslutet 1925 angavs att Bohusläns regemente tillsammans med Västgöta regemente skulle från den 1 januari 1928 sammanföras till ett nytt regemente, benämnt Västgöta-Bohus regemente som skulle förläggas till Vänersborg. Vid 1926 års riksdag ändrades dock beslutet till att regementet skulle förläggas till Uddevalla. Därav kom regementet behålla sitt namn som Bohusläns regemente.

I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Bohusläns regemente till enbart Bohusläns regemente. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden. Från den 1 januari 1975 blev monarken istället hederschef över gardesförbanden.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973-1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. På Västkusten gjordes avsteget inom Göteborgs och Bohus försvarsområde (Fo 34). Bohusläns regemente kom att organiseras som ett B-förband, men med särskilt mobiliseringsansvar inom Göteborgs och Bohus försvarsområde samt inom norra delen av Älvsborgs försvarsområde (Fo 34). Den 1 juli 1975 trädde Bohusläns regemente in i den nya organisationen som ett utbildningsregemente.

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att skulle fyra brigadproducerande regementen avvecklas. Utredningen ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med 11 brigader).I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Inom Västra militärområdet ställdes Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) och Hallands regemente (I 16/Fo 31) mot Bohusläns regemente (I 17). Regeringen förslog att Bohusläns regemente (I 17) skulle avvecklas.

Kvar i Uddevalla skulle försvarsområdesgruppen Bohusgruppen kvarstå. Avvecklingen av grundutbildningen i Uddevalla skulle vara helt genomförd den 30 juni 1992. Genom samma försvarsutredning beslutades att samtliga brigader organiserade som Infanteribrigad 66 (IB 66) skulle utgå ur krigsorganisationen. Bohusbrigaden kom därmed att upplösas den 30 juni 1991 och regementet tillsammans med Göteborgsbrigaden den 30 juni 1992

Förbandschefer

• 1716-1728: Thure Gabriel Bielke | Wiki | Riksarkivet
• 1720-1721: Jean Louis Bousquet (Tf.) | Wiki | Riksarkivet
• 1722-1724: Johan Fredrik Didron (Tf.) | Wiki | Riksarvivet
• 1728-1740: Axel Erik Roos | Wikipedia
• 1740-1746: Anders Tungelfeldt | Wiki
• 1746-1758: Georg Reinhold von Köhler
• 1759-1763: Lars Åkerhielm
• 1763-1769: Georg Gustaf Wrangel
• 1769-1775: Mauritz Casimir Lewenhaupt
• 1775-1781: Axel Didrik Meijendorff von Yxkull
• 1781-1790: Jan Verner Tranefelt
• 1789-1792: Hans Henric von Essen (Tf.)
• 1790-1792: Gustaf Wachtmeister
• 1792-1793: Fredrik Adolf von Numers
• 1793-1796: Adolf Fredrik Påhlman
• 1796-1810: Johan Leonard Belfrage
• 1810-1821: Erik Henrik Vilhelm Haij
• 1818-1821: Philip von Mecklenburg (Tf.)
• 1821-1838: Philip von Mecklenburg
• 1838-1856: Georg Gillis von Heideman
• 1856-1868: Henrik Nauckhoff
• 1868-1881: Georg Fleetwood
• 1881-1882: Otto Taube
• 1881-1882: Axel Emil Rappe (Tf.)
• 1882-1885: Axel Emil Rappe
• 1885-1890: Axel Rudenschöld
• 1890-1892: Christer Oxehufvud
• 1890-1892: Mathias Fjellman (Tf.)
• 1892-1898: Mathias Fjellman
• 1898-1907: Olof Malm
• 1907-1915: Charles Tottie
• 1914-1915: Olof Werling Melin (Tf.)
• 1915-1921: Olof Werling Melin
• 1921-1923: Bengt Ribbing
• 1923-1930: Victor Landegren
• 1930-1936: Harald Malmberg
• 1936-1937: Thorsten Rudenschöld (Tf.)
• 1937-1942: Thorsten Rudenschiöld
• 1942-1948: Sven Öberg
• 1948-1957: Erik Sellin
• 1957-1963: Gunnar Smedmark
• 1963-1966: Claës Skoglund
• 1966-1971: Bertil Kamph
• 1971-1977: Gunnar Åberg
• 1977-1980: Åke von Schéele
• 1980-1982: Lars Löfberg
• 1982-1983: Arne Rolff (Tf.)
• 1983-1985: Arne Rolff
• 1985-1987: Jan-Olof Borgén
• 1987-1990: Kaj Sjösten
• 1990-1990: Lennart Bergqvist
• 1991-1992: Lars Andréasson