Dalarna Regiment

The Dalarna Regiment (Swedish: Dalregementet), designations I 13 and I 13/Fo 53, was a Swedish Army infantry regiment that traced its origins back to the 16th century. The regiment's soldiers were originally recruited from the province of Dalarna, where it was later garrisoned. The unit was disbanded as a result of the disarmament policies set forward in the Defence Act of 2000.

History

The regiment has its origins in fänikor (companies) raised in Dalarna in 1542. During 1598, some of the units participated in the War against Sigismund and in 1605 one fänika from Dalarna fought at the Battle of Kircholm. In 1615, these units - along with fänikor from the nearby provinces of Uppland and Västmanland - were organised by Gustav II Adolf into Upplands storregemente, of which 1,400 of the total 3,000 soldiers were recruited in Dalarna. Upplands storregemente consisted of three field regiments, of which the Dalregementet was one. The Dalarna Regiment was also the first Swedish regiment to be allotted, which happened as early as in 1621. Parts of this grand regiment participated in the Polish-Swedish wars during the siege of Riga in 1621 and as garrison from 1626-1629. During this period, sometime between 1623 and 1628, the grand regiment was permanently split into three smaller regiments, of which the Dalarna Regiment was one. The regiment's first commander was Axel Oxenstierna.

The regiment was shipped to Germany and arrived at Wolgast in June 1631 to participate in the Thirty Years' War. Its first major battle was the Battle of Breitenfeld on 17 September that same year, where it stood in the first line. It also stood in the first line as part of the Swedish Brigade at the Battle of Lützen the next year, a battle which caused heavy casualties to the regiment. The regiment's "creator", Gustav II Adolf, was killed in a cavalry charge trying to ease the pressure on the Dalarna Regiment's part of the front.

The regiment returned to Sweden to replenish shortly after and remained at home until 1638, when one of the regiment's two battalions was sent as garrison to Stettin. The Dalarna Regiment was one of the original 20 Swedish infantry regiments mentioned in the Swedish constitution of 1634. Carl Gustaf Wrangel was the commander from 1639 on. The second battalion was sent to Germany in 1642, and the whole regiment fought at the Battle of Leipzig that year, only to return to Sweden again the following year. They were present during the siege of Landskrona in 1644 during the short Torstenson War.

The Dalarna Regiment was shipped to Pomerania in 1655 following the outbreak of the Northern Wars. The regiment was part of the army that sieged and captured Marienburg in 1656, after which one of the battalions was sent to reinforce the garrison in Riga while the other participated in the attack on Copenhagen in 1659.

In preparation for the Scanian War, one of the battalions was sent back to Germany in 1674, and was once again put under command of Carl Gustaf Wrangel, who led a thrust into Brandenburg, which ended in the Battle of Fehrbellin. The other battalion was used in Scania in the Battles of Halmstad, Lund and Landskrona in 1676-1677. A temporarily raised reserve regiment of eight companies was used against Norway in the Battle of Uddevalla.

When the Great Northern War started, the Dalarna Regiment was under the command of Magnus Stenbock and was used against Denmark but was soon sent to the Baltic region, taking part in the Battle of Narva in 1700 and the 'Crossing of Daugava' in 1701. In 1702, the regiment received orders to join the main army at Warsaw. The regiment took part in the Battle of Kliszów, but was sent back to the Baltics for periods between 1702 and 1705. It then was subordinated to the main army that fought at Holovczyn, Malatitze and finally at the Battle of Poltava, where the regiment surrendered to the Russians.

Following the capiutlaion in Poltava, the regiment was reformed with new recruits in Sweden in 1710 and was sent to Pomerania and the Battle of Gadebusch in 1712. The Dalarna Regiment once again had to surrender, this time in 1713 after the Siege of Tönning. The regiment was reformed a second time, and took part in both the 1716 and 1718 attacks on Norway.

The next action of the regiment was in 1741 during the Hats' Russian War and the Battle of Lappeenranta, the last of the regiment's major battles. In 1758 the regiment was shipped to Pomerania yet again, this time to participate in the Seven Years' War, but the Dalarna Regiment saw no major battles during that war. In Gustav III's Russian War, the Dalarna Regiment was initially positioned along the southern Finnish coast but was later transferred to the inland, where several minor skirmishes took place during 1790. One of the battalions was involved in the First War against Napoleon, fighting minor battles against Norwegian troops which ended with the whole battalion being captured in early 1808. The final battle of the Dalarna Regiment was during the Campaign against Norway in 1814, in the Battle of Kjölbergs bro, one of the last battles Sweden fought before adopting a policy of neutrality.

The regiment was given the designation I 13 (13th Infantry Regiment) in a general order in 1816. Dalregementet was garrisoned in Falun from 1908. In 1973, the regiment gained the new designation I 13/Fo 53 as a consequence of a merge with the local defence district Fo 53. The regiment was disbanded in 2000.

Organization of the Regiment

In circa 1634: 1. Livkompaniet, 2. Överstelöjtnantens kompani, 3. Majorens kompani, 4. Orsa kompani, 5. Rättviks kompani, 6. Gagnef kompani, 7. Mora kompani and 8. Västerdals kompani.

In circa 1814: 1. Livkompaniet, 2. Leksands kompani, 3. Gagnef kompani, 4. Gustafs kompani, 5. Västerdals kompani, 6. Orsa kompani, 7. Mora kompani and 8. Rättviks kompani.

Heritage

The old officers mess is today in its original place in the chancellery building and is run by the regiment's companion association. The Dalarna Regiment Group is the heir to the heritage and traditions of the regiment and organizationally under the Life Guards (LG). The Dalarna Regiment Group took over the colour and traditions in connection with disbandment of the regiment and the brigade on 30 June 2000. As of 1 July 2013, the traditions of the regiment will be continued by the Dalarna Battalion, included in the Dalarna Regiment Group (Dalregementsgruppen).

Commanding officers

Bold font face indicates a Wiki page in English. Others point to Adelsvapen, individual profiles or other sources. Adelsvapen can be sough for profiles by using the seach term Dalregement.

1. 1621-1632: Åke Oxenstierna
2. 1632-1639: Johan Yxkull
3. 1639-1644: Carl Gustaf Wrangel | Wiki'
4. 1644-1650: Gustaf Adolf Lewenhaupt | Wiki
5. 1650-1651: Jakob Casimir De la Gardie
6. 1651-1659: Johan Bourdon
7. 1659-1673: Jakob von Wulfven
8. 1673-1683: Hans Abraham Kruuse af Verchou
9. 1683-1689: Erik Svinhufvud af Qvalstad
10. 1689-1696: Gustaf Heydenfelt
11. 1696-1698: Bernhard von Liewen
12. 1698-1700: Gustaf Anrep
13. 1700-1706: Magnus Stenbock | Wiki
14. 1706-1709: Gustaf Henrik von Siegroth †
15. 1710-1719: Magnus Julius De la Gardie | Wiki
16. 1719-1735: Carl Fredrik Tegensköld
17. 1735-1740: Johan Fredrik Didron
18. 1740-1750: Axel Johan Gripenhielm
19. 1750-1768: Gustaf Henrik Mannerheim
20. 1768-1777: Carl Hierta
21. 1777-1781: Johan Beck-Friis
22. 1781-1785: Gustaf Duwall
23. 1785-1794: Wilhelm Mauritz Klingspor
24. 1794-1801: Georg Henrik von Wright
25. 1801-1804: Gustaf Gyllengranat
26. 1804-1813: Thure Gustaf Cederström
27. 1813-1820: Carl Pontus Gahn
28. 1820-1835: Carl Albrecht Leijonflyckt
29. 1835-1852: Henrik Wilhelm Örn
30. 1852-1868: Johan Fredrik Söderhielm
31. 1868-1874: Lars Gustaf Tegnér
32. 1874-1885: Herman David Krautmeyer
33. 1885-1894: Gustaf Toll
34. 1894-1898: Charles von Oelreich
35. 1894-1898: Carl Vilhelm Knut von Rosen (acting)
36. 1898-1903: Carl Gustaf Hult
37. 1903-1910: Johan Gustaf Fabian Wrangel
38. 1910-1916: Fredrik Björkman
39. 1916-1926: Axel A:son Sjögreen
40. 1926-1933: Rikard Salwén
41. 1933-1940: Anders Andén
42. 1940-1944: Ivar Backlund
43. 1944-1951: Olof Häger
44. 1951-1958: Erik Drakenberg
45. 1958-1962: Bengt Carl Olof Hjelm
46. 1962-1971: Bror von Vegesack
47. 1971-1979: Hans Lodin
48. 1979-1982: Clarence Jonsson
49. 1982-1989: Fredrik Gyllenram
50. 1989-1996: Lars Erik Verner Wallén
51. 1996-2000: Rolf Dahlström

• Dalregementets Museer

Dalarna Regiment

Est'd 2021-01-19

Dalregementet

Dalregementet (I 13, senare I 13/Fo 53) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1625-2000. Förbandsledningen var förlagd i Falu garnison i Falun. Regementet föreslås återinrättas i propositionen "Totalförsvaret 2021-2025", om förslaget går igenom så görs lagändringen den 1 februari 2021

Historia

Dalregementet härstammar från de dalafänikor som uppsattes 1542. År 1612 åtog sig provinsen Dalarna att årligen hålla 900 man till kungens tjänst mot att slippa utskrivning. Dessa sammanslogs 1617 med andra förband till Upplands storregemente i Uppland, Västmanland och Dalarna. När kungen på grund av truppens dåliga tillstånd ville göra ny utskrivning åtog sig dalkarlarna 1621 att ständigt hålla 1 400 man utom befäl. Åren 1623-1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Dalregementet bildades 1625 vilket fastställdes 1635 genom 1634 års regeringsform. Senare överflyttades 200 nummer till Västmanlands regemente där de huvudsakligen ingick i Bergs kompani. Gagnefs kompani sattes upp 1696. Kompaniets symbol var ett Y symboliserande Väster- och Österdalälven som flyter samman och bildar Dalälven i Djurås i Gagnefs socken.

Dalregementet deltog åren 1707, 1708 och 1709 i alla Karl XII:s marscher och tåg med svenska huvudhären. Vid slaget vid Poltava den 28 juni 1709 ingick regementet i den andra infanterikolonnen från höger, vilken stod under generalmajor Carl Gustaf Roos befäl, samt var bland de trupper som blev avskurna från den övriga delen av hären. Generalmajor Roos trupper mötte en övermäktig fiende och en stor del av manskapet vid Dalregementet stupade, däribland överste Gustaf Henrik von Siegroth, överstelöjtnant Fredrik Drake samt major Isak Svinhufvud. De överlevande retirerade till löpgravarna där de kapitulerade och gick i krigsfångenskap.

Dalregementet återuppsattes 1710 i Sverige och erhöll Magnus Julius De la Gardie som chef. Regementet tjänstgjorde vid norska gränsen till hösten 1712, då det överfördes till Pommern. Den 20 december 1712 deltog regementet i slaget vid Gadebusch. Regementet stod på infanteriets vänstra flygel och hade emot sig det danska gardet, vilket envist försvarade sig. Dalregementet led stora förluster, och vid flera kompanier hade alla officerare stupat eller sårats. Dock tillfördes officerare från andra regementet för att fortsätta leda regementet i slaget. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Dalregementet, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk krigsfångenskap, där bland annat hela Dalregementet.

De följande åren återuppsattes Dalregementet i Sverige för andra gången. År 1715 samlades regementet i Roslagen med övriga delar ur armén. Vintern och våren 1716 kom Dalregementet att delta i Karl XII:s första norska fälttåget under generalmajor De la Gardies befäl. Efter det svenska återtåget från Norge förlades Dalregementet resterande del av året till Bohuslän. Dalregementet kom även 1718 att delta i Karl XII:s andra norska fälttåg där det deltog i belägringen av Fredrikshald. Fälttåget mot Norge sommaren 1814 blev det sista krig som regementet deltog i.

Före vakanssättningens början, 1902, hade regementet 904 indelta nummer samt 80 besatta med volontärer och spel. Manskapet har aldrig haft soldattorp, utan endast husrum eller kontant ersättning för sådant.

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där Dalregementet tilldelades № 13. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Dalregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 13. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen. Men även för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

• Generalmönsterrullor

Förbandschefer

1. 1621-1632: Åke Oxenstierna
2. 1632-1639: Johan Yxkull
3. 1639-1644: Carl Gustaf Wrangel Carl Gustaf Wrangel
4. 1644-1650: Gustaf Adolf Lewenhaupt
5. 1650-1651: Jakob Kasimir De la Gardie
6. 1651-1659: Johan Bourdon
7. 1659-1673: Jakob von Wulfven
8. 1673-1683: Hans Abraham Kruuse af Verchou Hans Abraham Kruuse af Verchou
9. 1683-1689: Erik Svinhufvud af Qvalstad
10. 1689-1696: Gustaf Heydenfelt
11. 1696-1698: Bernhard von Liewen
12. 1698-1700: Gustaf Anrep
13. 1700-1706: Magnus Stenbock
14. 1706-1709: Gustaf Henrik von Siegroth †
15. 1710-1719: Magnus Julius De la Gardie
16. 1719-1735: Carl Fredrik Tegensköld
17. 1735-1740: Johan Fredrik Didron
18. 1740-1750: Axel Johan Gripenhielm
19. 1750-1768: Gustaf Henrik Mannerheim
20. 1768-1777: Carl Hierta
21. 1777-1781: Johan Beck-Friis
22. 1781-1785: Gustaf Duwall
23. 1785-1794: Wilhelm Mauritz Klingspor
24. 1794-1801: Georg Henrik von Wright
25. 1801-1804: Gustaf Gyllengranat
26. 1804-1813: Thure Gustaf Cederström
27. 1813-1820: Carl Pontus Gahn
28. 1820-1835: Carl Albrecht Leijonflyckt
29. 1835-1852: Henrik Wilhelm Örn
30. 1852-1868: Johan Fredrik Söderhielm
31. 1868-1874: Lars Gustaf Tegnér
32. 1874-1885: Herman David Krautmeyer
33. 1885-1894: Gustaf Toll
34. 1894-1898: Charles von Oelreich
35. 1894-1898: Carl Vilhelm Knut von Rosen (acting)
36. 1898-1903: Carl Gustaf Hult
37. 1903-1910: Johan Gustaf Fabian Wrangel
38. 1910-1916: Fredrik Björkman
39. 1916-1926: Axel A:son Sjögreen
40. 1926-1933: Rikard Salwén
41. 1933-1940: Anders Andén
42. 1940-1944: Ivar Backlund
43. 1944-1951: Olof Häger
44. 1951-1958: Erik Drakenberg
45. 1958-1962: Bengt Carl Olof Hjelm
46. 1962-1971: Bror von Vegesack
47. 1971-1979: Hans Lodin
48. 1979-1982: Clarence Jonsson
49. 1982-1989: Fredrik Gyllenram
50. 1989-1996: Lars Erik Verner Wallén
51. 1996-2000: Rolf Dahlström
    

• Dalregementets Museer

Dalarna Regiment

Est'd 2021-01-19