Skånska dragonregementet

Skånska dragonregementet (K 6) var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1676-1709 och 1709-1927. Förbandsledningen var förlagd i Ystads garnison i Ystad. Under åren har regementet kallats även Kungl Blekingska regementet till häst (1676-1680), Södra skånska kavalleriregementet (1680-1770), Prins Carls Södra skånska kavalleriregementet (1770-1780), Skånska karabinjärregementet (1805-1822) och Skånska dragonregementet.

Regementet här kallas även som södra skånska kavalleriregementet p.g.a. Adelsvapen brukar kalla regementet med detta namn och Skånska husarregementet som norra skånska kavalleriregementet. I stället var Skånska kavalleriregementet (K 2) ett kavalleriförband inom armén som verkade i olika former senare, under åren 1928-1942 och 1946-1952.

Historik

Regementet sattes upp som ett värvat regemente i Kronobergs län 1676, bestående av fyra kompanier småländska ryttare, med namnet Blekingska regementet till häst. Dess förste regementschef var Hans Ramsvärd och regementet kallades också Ramsvärds regemente till häst. Det kom att användas intensivt under Skånska kriget, bland annat under slagen vid Lund (1676) och Landskrona (1677), och under kampanjerna mot friskyttar och snapphanar.

Kort efter fredsslutet 1679 förlades regementet permanent till Skåne, även om det från början var avsett att förläggas till Blekinge, och blev från 1680 indelt i de södra och östra delarna av landskapet. Till skillnad mot vad som tidigare varit fallet i Skåne, blev ryttarna nu böndernas sventjänare och underordnade, något som kom att leda till att det dåliga förhållandet mellan de svenska ryttarna och den skånska lokalbefolkningen efterhand förbättrades avsevärt. Under 1680- och 1690-talen benämndes regementet omväxlande med regementschefernas namn och som Södra skånska kavalleriregementet, av vilket det sistnämnda kom att bli det officiella namnet. Trots att regementet ofta betecknades som "skånskt", fick inte skåningar rekryteras dit förrän 1698, detta på grund av att skåningarnas lojalitet mot den svenska kronan ansågs osäker.

Efter Stora nordiska krigets utbrott 1700 skeppades regementet 1701 över till Baltikum, och deltog i kampanjerna i Polen 1702–1706 och i ryska fälttåget 1707–1709. Bland viktigare fältslag där regementet deltog kan nämnas Kliszów (1702) och Poltava (1709). Av den överlevande delen av Södra skånska kavalleriregementet ingick merparten i kapitulationen vid Perevolotjna, men en avdelning medföljde Karl XII till Bender. Regementet nyuppsattes 1709–1710 och deltog senare i fälttåget mot Norge 1718.

Regementet deltog i flertalet svenska krig under återstoden av 1700-talet. Under en period 1770–1780 benämndes det Prins Carls södra skånska kavalleriregemente, men därefter ändrades namnet åter till Södra skånska kavalleriregementet. År 1805 ändrades namnet till Skånska karabinjärregementet och under detta namn deltog regementet 1813–1814 i slutskedet av Napoleonkrigen. Regementet bytte 1822 återigen namn, till Skånska dragonregementet. Detta namn kom det att behålla till avvecklingen 1927.

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Skånska dragonregementet tilldelades № 6. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Skånska dragonregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen K 6. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att de tre skånska kavalleriregementena, Skånska husarregementet (K 5), Skånska dragonregementet (K 6) och Kronprinsens husarregemente (K 7), skulle avvecklas den 31 december 1927 och istället sammanföras den 1 januari 1928 till ett nytt kavalleriregemente, Skånska kavalleriregementet (K 2). Skånska dragonregementet (K 6) avvecklades den 31 december 1927 och övergick den 1 januari 1928 till en avvecklingsorganisation, vilken verkade fram till den 31 mars 1928.