Västmanland Regiment

The Västmanland Regiment (Swedish: Västmanlands regemente), designations I 18 and Fo 48, was a Swedish Army infantry regiment that traced its origins back to the 16th century. It was disbanded for the first time in 1927 but later reraised and disbanded again in 1997. The regiment's soldiers were originally recruited from the province of Västmanland, and it was later garrisoned there.

History

The regiment has its origins in fänikor (companies) raised in Västmanland in the 1550s and 1560s. In 1617, these units—along with fänikor from the nearby provinces of Dalarna and Uppland - were organized by Gustav II Adolf into Upplands storregemente, of which six of the total 24 companies were recruited in Västmanland. Upplands storregemente consisted of three field regiments, of which Västmanland Regiment was one. Sometime around 1623, the grand regiment was permanently split into three smaller regiments, of which Västmanland Regiment was one.

The regiment was officially raised in 1628 although it had existed since 1623. Västmanland Regiment was one of the original 20 Swedish infantry regiments mentioned in the Swedish constitution of 1634. The regiment's first commander was Bengt Bagge. It was allotted in 1682 as one of the first regiments to be so.

The regiment was given the designation I 18 (18th Infantry Regiment) in a general order in 1816. Västmanland Regiment was garrisoned in Västerås from 1906. The regiment was disbanded in 1927, but was reorganized in 1994 as a local defense district with the designation Fo 48, although disbanded again just three years later in 1997.

1. The Polish War (1600–1629)
2. The Thirty Years' War (1630–1648)
3. The Northern Wars (1655–1661)
4. The Scanian War (1674–1679)
5. The Great Northern War (1700–1721)
6. The Hats' Russian War (1741–1743)
7. The Seven Years' War (1757–1762)
8. The Gustav III's Russian War (1788–1790)
9. The Finnish War (1808–1809)
10. The Second War against Napoleon (1813-1814)

Commanding officers

1. 1628–16??: Bengt Bagge
2. 1631–1634: Erik Lilliehöök af Fårdala
3. 1634–19??: Erik Stenbock
4. 1656–1658: William Philp
5. 1667–1668: Erik Leijonhielm
6. 1668–1677: Thomas van der Noot
7. 1678–1693: Peter Creimers
8. 1699–1716: Axel Sparre
9. 1710–1710: Gustaf Johan Tunderfelt (acting) †
10. 1712–1713: Melker Falkenberg (acting)
11. 1714–1716: Carl Breitholtz
12. 1716–1720: Bernhard Reinhold von Delwig (acting)
13. 1720–1728: Axel Sparre
14. 1728–1739: Gustaf Fredrik von Rosen
15. 1739–1747: Otto Christian von der Pahlen
16. 1747–1770: Samuel Gustaf Stierneld
17. 1770–1771: Gustaf Adolf von Siegroth
18. 1771–1773: Jonas Cronstedt
19. 1773–1780: Fredrik Arvidsson Posse
20. 1773–1780: Frederick Adolf (acting)
21. 1780–1803: Frederick Adolf
22. 1780–1785: Wilhelm Mauritz Pauli (Executive officer)
23. 1788–1790: Jakob Gripensvärd, sekundchef
24. 1790–1803: Lars Stiernstam, sekundchef
25. 1804–1804: Lars Stiernstam
26. 1804–1809: Adolf Ludvig von Friesendorff
27. 1810–1815: Pehr Brändström
28. 1816–1820: Carl Albrekt Leijonflycht
29. 1820–1823: Fredrik Ludvig Ridderstolpe
30. 1823–1825: Gustaf Abraham Peyron
31. 1825–1834: Carl Joakim von Düben
32. 1835–1836: Otto Palmstierna
33. 1836–1836: Carl Fredrik Wilhelm von Tuné (acting)
34. 1836–1844: Axel Johan Adam Möllerhjelm
35. 1844–1851: Carl Fredrik Wilhelm von Tuné
36. 1851–1860: Fredrik af Klercker
37. 1860–1870: Johan Gabriel Eketrä
38. 1870–1884: David August Leonard Silverstolpe
39. 1884–1897: Axel Magnus Otto Reuterskiöld
40. 1897–1902: Waldemar Anshelm Gotthard Nisbeth
41. 1902–1906: Carl Conrad Vogel
42. 1906–1914: Pehr Hasselrot
43. 1915–1919: Joachim Åkerman
44. 1919–1923: Magnus Adlercreutz
45. 1923–1927: Axel Klingenstierna
46. 1994–1995: Kjell Högberg
47. 1995–1997: Göran Andersson
    

Regiment's uniforms throughout the years

Est'd 2020-10-07

Västmanlands regemente

Västmanlands regemente (I 18), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1628-1927. Förbandsledningen var förlagd i Västerås garnison i Västerås.

För Västmanlands regemente som verkade åren 1994-1997, se Västmanlands regemente (nya).

Historia

Västmanlands regemente härstammar från de Västmanlandsfänikor som sattes upp under mitten av 1500-talet och sedan bildade regementet 1628. Västmanlandsfänikorna sammanslogs 1617 med andra förband till landsregementet Upplands storregemente, i Uppland, Västmanland och Dalarna. Åren 1623-1628 delades landsregementet upp i tre landskapsregementen, varvid Västmanlands regemente bildades 1628.

Regementet deltog 1709 i Slaget vid Poltava där det led stora förluster, den 1 juli föll hela regementet i fångenskap i samband med kapitulationen vid Perevolotjna. Det kungliga rådet i Stockholm mottog den 7 september 1709 ett brev från Karl XII, daterat den 11 juli 1709, där han befallde att de regementet i huvudarmén som upplösts genom slaget vid Poltava samt genom kapitulationen vid Perevolotjna skulle nyuppsättas. Samtliga regementen, däribland Västmanlands regemente, skulle ges full utrustning i form av beklädning, vapen, fanor, spel, tält och allt annat tillbehör som de förr hava haft.

Regementet deltog senare bland annat i slaget vid Gadebusch, vilket regementet även tilldelades som segernamn. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västmanlands regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, där bland annat hela Västmanlands regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Västmanlands regemente tilldelades № 18. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Västmanlands regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 18. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Inför försvarsbeslutet 1924 föreslog den sittande minoritetsregeringen att Fälttelegrafkåren skulle omorganiseras till regemente och bestå av två bataljoner, vilka skulle förläggas på två orter. Telegrafbataljonen skulle förläggas till Stockholm och radiobataljonen samlokaliseras med Västmanlands regemente inom dess kasernetablissement. Dock antogs inte förslaget av riksdagens majoritet och den sittande regeringen avgick. Våren 1925 lade den nya regeringen fram sin proposition, vilken låg till grund för försvarsbeslutet 1925, om hur det svenska försvaret skulle utformas kommande år. Vilket bland annat innebar att Västmanlands regemente skulle avvecklas och upplösas efter 1927 års repetitionsövningar. Den 31 december 1927 halades fanan på regementet för sista gången och regementet var avvecklat. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes den 31 mars 1928.

Ingående enheter

Kompanier

1634 (?)

1. Livkompaniet, 2. Överstelöjtnantens kompani, 3. Majorens kompani, 4. Bergslags kompani, 5. Strömsholms kompani, 6. Väsby kompani, 7. Salbergs kompani och 8. Kungsörs kompani.

1814 (?)

1. Livkompaniet, 2. Folkare kompani, 3. Väsby kompani, 4. Salbergs kompani, 5. Västerås kompani, 6. Strömsholms kompani, 7. Bergs kompani och 8. Kungsörs kompani.

Heraldik och traditioner

Regementet har Västmanlands vapenbild. Regementet mottog sina sista fanor (två bataljonsfanor) 1859 (m/1859), vilka mottogs på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Fanan troppades i samband med avvecklingen 1927, men kom efter ett regeringsbeslut, att föras av Västmanlands flygflottilj (F 1). Västmanlands flygflottilj övertog fanan den 26 september 1943, vilket även inkluderade regementets segernamn, och blev med det Sveriges enda flygflottilj med segernamn på sin fana. Fanan troppades slutligt när flottiljen avvecklades 1983.

Den 1 juli 1994 bildades Västmanlands regemente (nya), vilka sökte sina traditioner från det tidigare upplösta Västmanlands regemente. Regementet ärvde dock inte 1859 års fana, utan mottog en nya fana, 1994 års fana. Efter att regementet åter avvecklades 1997, kom Västmanlandsgruppen att föra regementets traditioner vidare. Från den 1 juli 2012 förs traditionerna vidare av Västmanlandsbataljonen inom Upplands- och Västmanlandsgruppen.

Regementets marsch var "Prinz Friedrich Carl-Marsch", efter att regementet avvecklades, övertogs även marschen av Västmanlands flygflottilj. Dock kom den att få titeln "Kungl. Västmanlands regementes marsch". När det nya regementet bildades 1994, återfick marschen sin ursprungliga titel.

Karl XI:s nattvardskärl

Karl XI skänkte regementet en uppsättning nattvardskärl i silver. I uppsättningen ingick förutom en vacker kalk också en vinkanna, en ask och en tallrik för oblater. Silvret medföljde i Karl XII:s krig mot Ryssland i mars 1700. Nattvardssilvret handhades av regementspastorn Georg Nothman som vandrade med regementet fram till det sista slaget vid Poltava 1709. När Nothman insåg att slaget var förlorat grävde han, enligt den västmanländska historien, ner nattvardssilvret vid en stor ek. Vid den svenska kapitulationen hamnade cirka 20 000 soldater i rysk fångenskap. Efter freden i Nystad 1721 frigavs de överlevande soldaterna varav bara 4 000 återkom till Sverige. Pastor Nothman tog den långa omvägen över Poltava. Där ska han ha grävt upp silverskatten en stjärnklar kväll och burit den med sig hem till Sverige, via Finland. Nothman behöll Poltavasilvret för sig själv i sju år och lät gravera in sitt eget namn i det. Inte förrän 1729, när regementet samlades till en första generalmönstring efter kriget, återlämnade han sina dyrgripar. Silverkärlen förvarades därefter på Västerås slott eller i Domkyrkan. Carl Snoilsky författade mot slutet av 1800-talet, i en tid av svensk nationalism, en dikt om regementskalken i Svenska bilder. När Västmanlands regemente lades ned 1927 blev Armémuseum formell ägare till silvret, men placerades i Västerås domkyrka. Där stod silvret tills det under andra världskriget överlämnades till Västmanlands flygflottilj vid en ceremoni på regementets gamla idrottsplats på Viksäng 1943. Poltavasilvret förvarades sedan på F 1 tills flottiljen lades ned 1983. Silvret hamnade därefter på länsmuseet i Västerås när det låg i Västerås slott efter en diskussion om var silvret skulle förvaras. Under början på 2002 stängdes Västmanlands länsmuseums utställning under fem år och silvret magasinerades till 2005 då Armémuseum tog över kyrkosilvret för att ställa ut det i sin basutställning. Västmanlands läns museum har återfått silvret och ställer ut det 2016. Poltavasilvret finns åter på Armémuseum 2018.

Kampanjerna

1. Stora ryska kriget (1554-1557)
2. Livländska kriget (1558-1583)
3. Nordiska sjuårskriget (1563-1570)
4. Andra polska kriget (1600-1629)
5. Trettioåriga kriget (1630-1648)
6. Polsk-ryska kriget (1654-1667)
7. Nordiska krigen (1655-1660)
8. Skånska kriget (1674-1679)
9. Stora nordiska kriget (1700-1721)
10. Hattarnas ryska krig (1741-1743)
11. Sjuårskriget (1757-1762)
12. Gustav III:s ryska krig (1788–1790)
13. Finska kriget (1808-1809)
14. Sjätte koalitionskriget (1813-1814)

Förbandschefer

1. 1628-16??: Bengt Bagge
2. 1631-1634: Erik Lilliehöök af Fårdala
3. 1634-19??: Erik Stenbock
4. 1656-1658: William Philp
5. 1667-1668: Erik Leijonhielm
6. 1668-1677: Thomas van der Noot
7. 1678-1693: Peter Creimers
8. 1699-1716: Axel Sparre
9. 1710-1710: Gustaf Johan Tunderfelt (acting) †
10. 1712-1713: Melker Falkenberg (acting)
11. 1714-1716: Carl Breitholtz
12. 1716-1720: Bernhard Reinhold von Delwig (acting)
13. 1720-1728: Axel Sparre
14. 1728-1739: Gustaf Fredrik von Rosen
15. 1739-1747: Otto Christian von der Pahlen
16. 1747-1770: Samuel Gustaf Stierneld
17. 1770-1771: Gustaf Adolf von Siegroth
18. 1771-1773: Jonas Cronstedt
19. 1773-1780: Fredrik Arvidsson Posse
20. 1773-1780: Frederick Adolf (acting)
21. 1780-1803: Frederick Adolf
22. 1780-1785: Wilhelm Mauritz Pauli (Executive officer)
23. 1788-1790: Jakob Gripensvärd, sekundchef
24. 1790-1803: Lars Stiernstam, sekundchef
25. 1804-1804: Lars Stiernstam
26. 1804-1809: Adolf Ludvig von Friesendorff
27. 1810-1815: Pehr Brändström
28. 1816-1820: Carl Albrekt Leijonflycht
29. 1820-1823: Fredrik Ludvig Ridderstolpe
30. 1823-1825: Gustaf Abraham Peyron
31. 1825-1834: Carl Joakim von Düben
32. 1835-1836: Otto Palmstierna
33. 1836-1836: Carl Fredrik Wilhelm von Tuné (acting)
34. 1836-1844: Axel Johan Adam Möllerhjelm
35. 1844-1851: Carl Fredrik Wilhelm von Tuné
36. 1851-1860: Fredrik af Klercker
37. 1860-1870: Johan Gabriel Eketrä
38. 1870-1884: David August Leonard Silverstolpe
39. 1884-1897: Axel Magnus Otto Reuterskiöld
40. 1897-1902: Waldemar Anshelm Gotthard Nisbeth
41. 1902-1906: Carl Conrad Vogel
42. 1906-1914: Pehr Hasselrot
43. 1915-1919: Joachim Åkerman
44. 1919-1923: Magnus Adlercreutz
45. 1923-1927: Axel Klingenstierna
46. 1994-1995: Kjell Högberg
47. 1995-1997: Göran Andersson
    

Från 2020-12-15