Södra skånska infanteriregementet (I 7) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1811-1963. Förbandsledningen var förlagd i Ystads garnison i Ystad.

Historia

Regementet uppsattes den 10 december 1811 och roterades i södra delen av Skåne med 206 nummer i Kristianstads län och 769 i Malmöhus län. Roteringen genomfördes huvudsakligen genom anlitande av en extra roteringen. Regementet erhöll sitt värnpliktiga manskap från Malmöhus län.

År 1816 fick samtliga regementen ett ordningsnummer, där Södra skånska infanteriregementet tilldelades № 25. Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För Södra skånska infanteriregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 25. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen. Men även för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

Genom försvarsbeslutet 1925 avvecklades ett större antal regementen, vilket medförde att förbandsbeteckning i den lägre serien blev lediga. Detta medförde bland annat att Södra skånska infanteriregementet tilldelades den 1 januari 1928 I 7 som ny förbandsbeteckning. En förbandsbeteckning som övertogs från upplösta och avvecklade Karlskrona grenadjärregemente.

Efter andra världskriget var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas, vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att verksamheten vid Södra skånska infanteriregementet skulle reduceras.[8] Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 föll försvarskommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. En förstärkning som innebar för Södra skånska infanteriregementet att verksamheten ej reducerades, utan snarare förstärktes. Regementet blev det första infanteriregementet inom armén som motoriserades, då 7. motorbrigaden sattes upp 1942. År 1949 blev regementet ett pansarinfanteriregemente för att överföras 1963 till pansartrupperna och blev ett pansarregemente under namnet Södra skånska regementet (P 7). Med den förändringen utgick Skånebrigaden ur krigsorganisationen.

Ingående enheter

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera ett fältregementen och en motorbrigad. Genom försvarsbeslutet 1948 kom dessa att omorganiseras till infanteribrigad respektive pansarbrigad.

Malmöbrigaden

Malmöbrigaden (PB 7) bildades 1949 genom att 7. motorbrigaden omorganiserades till förbandstypen Pansarbrigad 49. Brigaden fick samtidigt namnet Malmöbrigaden (PB 7). 1963 överfördes brigaden tillsammans med regementet från infanteriet till pansartrupperna.

Skånebrigaden

Skånebrigaden (IB 37) bildades 1949 genom att fältregementet Malmöhus regemente (I 37) omorganiserades till infanteribrigad. Brigaden överfördes i sin helhet 1957 till Norra skånska infanteriregementet (I 6). Där den verkade fram till 1963, då den avvecklades i samband med att Norra skånska infanteriregementet blev ett pansarregemente.

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Regementet övertog den 1 januari 1928 det kasernområde på Dragongatan i Ystad, som fram till den 31 december 1927 tillhört Skånska dragonregementet (K 6). Kasernområdet uppfördes 1897, och efter 1892 års härordnings byggnadsprogram, och bestod ursprungligen av två kavallerikaserner. Efter 1901 års härordning uppfördes ytterligare kaserner inom området, vilka ritades av Erik Josephson. Fram till 1982 bedrev regementet utbildning både i Ystad och Revingehed. Den 26 maj 1982 hölls en avskedsceremoni i Ystad, och den 10 juni var hela utbildningsbataljonen samlad i Revingehed.

Från den 1 juli 1982 övertogs större delen av kasernetablissement av Skånska luftvärnsregementet (Lv 4), vilka omlokaliserades från Malmö. Den 31 december 1997 avvecklades Södra skånska regementet samt Skånska luftvärnsregementet. Hela kasernområdet som då bestod av drygt 40 byggnader såldes till Ystads kommun, och kom senare att förklaras som statligt byggnadsminne. Sedan den 1 juli 1982 är regementet lokaliserat till Revingehed.

Övningsplatser

Regementet övades i Veberöd men från 1823 övades regementet i Tvedöra och från 1888 på Revingehed. Övningsfältet på Revingehed omfattade 1887 cirka 20 hektar, men kom 1888 att utökas till 100 hektar. Under beredskapsåren utökades övningsfältet till 1000 hektar. Sedan regementet omorganiserades till ett pansarregemente kom övningsfältet att utökas 4400 hektar, och med det blivit Sveriges största pansarövningsfält. Även Kabusa skjutfält är ett övningsfält som tillhört regementet sedan 1940-talet. Kabusa skjutfält utökades 1943 och 1971.

Heraldik och traditioner

Vid bildandet av regementet tilldelades regementet den fana som första av Adlercreutz regemente. Fanan fördes även av Norra skånska infanteriregementet (I 6). År 1886 tilldelades regementet egen fana, vilken troppades 1961, då regementet tilldelades en ny fana. I samband med regementets 150-årsjubileum, vilket firades den 20 augusti 1961, överlämnade kung Gustaf VI Adolf en ny fana. År 1998 troppades fanan och ersattes av en ny, vilken då fördes av Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Från den 1 juli 2000 förs fanan av regementet vid sidan om Skånska dragonregementets standar.

Vid regementet instiftades 1913 Södra skånska infanteriregementets förtjänstmedalj i guld/silver/brons (SSkånregGM/SM/BM).